But there are things you need to know about me
I'm weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
So I've prepared a quiz for you

Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbours?
And is it very much higher than mine ?

Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks? Because I'm still scared of feet..

And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?

Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you've had a few?
Is it fine if I make more money than you?

Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?

I'm scared to face another day
'Cause the fear in me just won't go away
In an instance you were gone
Now I'm scared ..

Theo kommer från namnet Theodor som betyder Guds Gåva....

Det är inte frågan Om längre, det är frgan om när..

hur länge ska känslan hålla sig fast som en fästing om sommarn?

Vet ni vad jag talar om? -Sorg, smärta som aldrig tycks ha något slut..

varför ?

Vad händer om jag skulle tappa fotfästet? ge upp? kommer jag glida runt som pollen om sommarn? eller kanske tar till något dramatiskt?

 

1 dag känns som hundra, dagar blir nätter och vise versa.. ingenting tycka ha någon mening längre.

Är det här allt ?  varför vara levande död när man kan vara död-död eller  totalt levande? det är många frågor utan svar.. ska vi stå ut eller ge upp? ska vi orka? vad ger oss den styrkan och varför? så vi ska kunna lida mer?

Alla som känner mig vet vad jag prtar om.

Ni tycks veta vilken väg jag tar utan att jag förstår varför..

gamla vanor gör sig påminda om något som varit.. förevigt ristade i min kropp.. blottade för att alla ska kunna se det..

det hjälper mig inte över hindren utan puttar mig sakta tillbaka i gamla otäcka vanor.. Misstron ni har till mig och mitt gamla självdestruktiva beteende visar sig tydligare en någonsin.. dom kryper in genom springorna kring dörrarna.. Det skrämmer mig mycket, tänk om jag kommer på mig själv karva? det enda jag kan tänka på då är hur jag lever upp till era förväntningar och där av inte gör er besvika..

 

Tänk om jag bara slutar existera, här och nu.. trotts denna tanke trotsar jag mig själv och frågar varför jag skulle sluta att existera?  den enda direkta anldningen jag kommer på är att jag är för nyfiken för att se mitt öde.. 

vad har livet planerat åt mig?

Jag vet att jag är vuxen och kan tänka längre.. men just nu går inte det.. det enda jag vet är att försöka hålla mig vid liv.. klarar inte mycket mer en så. jagvet att ingen dör oskuld, livet knullar oss allihop!

Men när är det nog? när rinner det över?

Varför stör vi salt över våra öppna sår? finns det en rimlig förklaring?

kan vi inte bara få leva.. varför ska vi kämpa för verlevnad? det är så patetiskt..

 

Varje kväll juag lägger mig i sngen för att slutligen få somna in är et enda som kommer upp i huvudet på mig är-

:tänk om jag bara skulle sluta andas....NU!!

 eller - tänk om mitt hjärta bara skulle slå av nnnnnnnnu! men det händer inte.. varför?

Kan det hända mitt son varför kan det inte bara hända mig? 

Har jag gjort någonting fel? i så fall vill jag ha en rimlig förklaring inte bara "det blir så här ibland, acceptera det!" 

Jag har fått mer en nog.. är detta en prövning för att se om jag är värd livet?

Detta är en del av mina innersta tankar om livet som jag dränker obetänksamt i bläck, blottar mig för världen.. döm icke..

Jag har så många obesvarade frågor att ställa men ingen att ställa dessa till.

Mitt liv är som bäddat för misär. När ska min glasiär brista till små microskopsika partiklar? idag? i morgon? Nästa månad eller aldrig?

Det är inte konstigt hur människor bryter hop och skapar sina egna världar.. Jg förstår dem fullt ut faktiskt..

jag skulle ge mycket för en snoopy värld just nu..

Ni är mina idoler! Ni skapar en bättre värld av fantasi och verklighet, säkert en mycket bättre värld en den vi befinner oss i..

Jag vill finna en väg, en väg som är skapad efter mina behov och min vilja. 

 

Jag mår hellre bra nu en om 25år, det hjälper inte hur mycket ni än säger att det blir bättre.. det är miningslösa ord även för den bästa.. alla säger dem men ingen tar åt sig, ingen lyssnar fr hur många som än säger det vet vi alla att det inte blir bättre.. så frågan är vaför vi använder dem? alla vet att det är falska ord och "sen" kommer det upp nya problem.. det är ett ständigt kämpande.. orden ger varken tröst eller hopp om framtiden..

JAg vet inte längre vad jag skriver .. tankarna snurrar i omlopp ...

Lyssna...

När jag ber dig lyssna på mig och du börjar ge mig råd, -då har du inte gjort vad jag bett dig om.

När jag ber dig lyssna på mig och du börjar förklara varför jag inte ska känna så där, -då trampar du på mina känslor.

När jag ber dig lyssna på mig och du tycker att du måste göra något för att reda ut mina problem, -då sviker du mig, hur underligt det än kan låta.

Kanske är det därför böner hjälper så många människor.

För han däruppe är stum och ger inga goda råd eller försöker greja till saker o ting.

Han lyssnar bara o låter dig klara dig själv.

Så lyssna på mig är du snäll..

Och om du vill prata kan du väl vänta på din tur en liten stund, så lovar jag att jag skall lyssna på dig..

Jag behöver en flyktväg.. en sådan som är idiotsäker och väl planerad..

En flyktväg jag kan ta till när smärtan och sorgen blir allt för stor, när den längre inte går att kontrollera..

hårda, kalla ord från sjukhuspersonalen ekar i mitt huvud som vinden susar i träden..

Det kryper upp som små djävular och börjar slaffsa in sig slärvorna som finns kvar..

När man väl ser en liten glimt av hopp, en väg bort slits den ifrån en, i samma ögonblick..

Levande död, som en zombie vandrar vi bort från alla normala ting..

vad är då kvar av oss ?

Av mig ?

Jag vet inte .. det är bara min kropp som vandrar runt, Det är inte jag..

då var det söndag ! sitter hemma hos mamma och ska vräka lite chips! det ska bli gott...

hittade ett kort på Theo-magen och det får mig lite sorgen men ändå tacksam för tiden vi fick..