Lyssna...

När jag ber dig lyssna på mig och du börjar ge mig råd, -då har du inte gjort vad jag bett dig om.

När jag ber dig lyssna på mig och du börjar förklara varför jag inte ska känna så där, -då trampar du på mina känslor.

När jag ber dig lyssna på mig och du tycker att du måste göra något för att reda ut mina problem, -då sviker du mig, hur underligt det än kan låta.

Kanske är det därför böner hjälper så många människor.

För han däruppe är stum och ger inga goda råd eller försöker greja till saker o ting.

Han lyssnar bara o låter dig klara dig själv.

Så lyssna på mig är du snäll..

Och om du vill prata kan du väl vänta på din tur en liten stund, så lovar jag att jag skall lyssna på dig..

Jag behöver en flyktväg.. en sådan som är idiotsäker och väl planerad..

En flyktväg jag kan ta till när smärtan och sorgen blir allt för stor, när den längre inte går att kontrollera..

hårda, kalla ord från sjukhuspersonalen ekar i mitt huvud som vinden susar i träden..

Det kryper upp som små djävular och börjar slaffsa in sig slärvorna som finns kvar..

När man väl ser en liten glimt av hopp, en väg bort slits den ifrån en, i samma ögonblick..

Levande död, som en zombie vandrar vi bort från alla normala ting..

vad är då kvar av oss ?

Av mig ?

Jag vet inte .. det är bara min kropp som vandrar runt, Det är inte jag..