sandra är världens finaste.

japp jopp.

Stillsamma, tråkiga och helt outhärliga dagar passerar men känns ändå stressfyllda och ångest laddade..

Att klappa en ledsen vän på axeln och samtidigt gråta ut på en annans, lixom omlott på något sätt..

Alla behöver någon att vända sig till, ty sig till när livet inte är på ens sida..

Jag har alltid sätt mig själv som en stark människa, inte fysiskt utan psykiskt men när jag nu tänker djupare på detta så upptäcker jag att jag är inte starkare än någon annan på denna planet. Vi kan inte mäta våra sorger och problem i värre eller mildare grad längre.. ingen kan säga att den har de värre än den andre för vi finns ju här av olika anledingar och vi är alla olika.. vi drar lärdom av varann.. så de är till att försöka acceptera sitt liv, vilket inte är lika lätt om det är sagt ...

Jag personligen kanske inte är en bra tröstare just nu eftersom jag befinner mig i en sorgsprocess själv men jag gör det jag kan..

Min axel är vid era sidor mina vänner!

Nu ska jag till en vän och erbjuda min axel.. Puss!

i try not to cry, maybe someday, i can visit you in heaven, okey?

Måste skriva en rad till mina vänner som finns här för mig trots mitt dåliga tålamod och mina humösvängningar och mitt lättretliga sätt... Ni ska veta att det inte har med er att göra överhuvudtaget.. jag får dåligt samvete för att jag många gånger beter mig på fel sätt i fel situation!

Ni står vid min sida endå och de tackar jag för, ni håller ihop min vardag och gör den möjlig att uthärda...

Så tack för att ni gör mitt liv värt att leva..

Många vändr ryggen till, andra låssas som ingenting, men ni förstår och backar inte för tuffa dagar i mitt sällskap.. Stora hjärtan har ni och jag älskar er för de!

Speciellt tack til Tina som står i mitten av vårat kaos!! du är den bästa vän en människa kan ha!

Kaka söker maka=)

Idag är Sandra inte i sina sinnesfulla bruk..

Idag är det en sån dag man bara vill köra ner huvudet i kudden igen och hoppas att man aldrig mer vaknar..

tungandad, känns som en hel kontinent ligger på bröstkorgen..

När den pskykiska smärtan övergår till fysisk, sitter herr och fru svensson där med förutfattade meningar om människor i min schanger..

Everyday takes figuring out how to live
Sometimes it feels like a mistake
Sometimes it's a winner's parade
Delight and angers
I guess that's the way it's supposed to be

Please heal me, Why can't I sleep
Thought I was unbreakable
But this is killing me
Call me everything
Make me feel unbreakable
Liar set me free

I feel the fear takes hold
Afraid this hell I create is my own
Calm my franticness
I can't take it anymore
This used to be my own world
But now I've lost control

 Marzouki.blogg.se