i try not to cry, maybe someday, i can visit you in heaven, okey?

Måste skriva en rad till mina vänner som finns här för mig trots mitt dåliga tålamod och mina humösvängningar och mitt lättretliga sätt... Ni ska veta att det inte har med er att göra överhuvudtaget.. jag får dåligt samvete för att jag många gånger beter mig på fel sätt i fel situation!

Ni står vid min sida endå och de tackar jag för, ni håller ihop min vardag och gör den möjlig att uthärda...

Så tack för att ni gör mitt liv värt att leva..

Många vändr ryggen till, andra låssas som ingenting, men ni förstår och backar inte för tuffa dagar i mitt sällskap.. Stora hjärtan har ni och jag älskar er för de!

Speciellt tack til Tina som står i mitten av vårat kaos!! du är den bästa vän en människa kan ha!

Kaka söker maka=)

Idag är Sandra inte i sina sinnesfulla bruk..

Idag är det en sån dag man bara vill köra ner huvudet i kudden igen och hoppas att man aldrig mer vaknar..

tungandad, känns som en hel kontinent ligger på bröstkorgen..

När den pskykiska smärtan övergår till fysisk, sitter herr och fru svensson där med förutfattade meningar om människor i min schanger..

Everyday takes figuring out how to live
Sometimes it feels like a mistake
Sometimes it's a winner's parade
Delight and angers
I guess that's the way it's supposed to be

Please heal me, Why can't I sleep
Thought I was unbreakable
But this is killing me
Call me everything
Make me feel unbreakable
Liar set me free

I feel the fear takes hold
Afraid this hell I create is my own
Calm my franticness
I can't take it anymore
This used to be my own world
But now I've lost control

 Marzouki.blogg.se

Det har inte blivit mycket skriva av för min del i bloggen..

jag vet likom inte riktigt vart jag står..

Det känns som att dagarna går i ultraterapid och allt känns meningslöst.. men ändå hoppfullt någonstans..

Dagarna flyter samman och jag vet inte vad som kommer att hända..

Jag kanske inte får ha kvar min lägnhet, jag kanske inte får min chans att leva "livet" på mitt sätt..

jag får panik för att tiden bara går och här sitter jag och ser på utan att kunna ta kontrollen över det.. rätt som det är sitter man gammal och grå och undrar vart tiden tog vägen och vad man gjort under sitt liv.. bortglömd på ett pensonat.. min närmsta vän är en dement tant jag bott tillsammans med de senaste 4 åren som inte vet vart hon befinner sig eller vem jag överhuvutaget är..

Då har man andra problem.. ingen som kommer och hälsa på.. inte gå och köpa tidningen när man vill och inte heller klara av att göra saker som hjärnan vill men kroppen inte orkar.. sinnet är det samma men inte kroppen..

tänk om man hamnar där, Utan barn, utan man, alla döda och älskade man en gång kände..

Jag vill inte bli så men vad ska man göra åt de? tiden rullar ju bara obemärkt förbi och rätt som det är fyller man år, IGEN!

Vi människor stressar osss igenom livet som om vi inte hade tid att dö.. det är ganska tragiskt... Alltid den där tjejen som springer till bussen, som försovit sig till något "viktigt" men vad är egentligen viktigare än att leva livet ?

Just nu tänker jag bara på det där lilla äpplet på mitt äppelträd, det hänger kvar och har klarat sig genom de mycket kalla nätterna och snöbyarna som varit .. det är december och äpplet har gjort sitt men ändå hänger det kvar där på sin lilla gren, vägrar att släppa taget..

Nu sitter man inne i värmen efter julskyltingen på stan!

Jag har pappa har gjort go middag och nu sitter vi och inväntar gästerna..

Det blir fläskfilé i currysås med bananer och ris! mumsigt värre!

Sen blir det mys med bästa tippy in alá hagá!

Puss dåh!