Good morning!

Nu sitter man här med en kaffekopp kaffe och ser ut som en giraff!

Brunutansolen har gjort sitt flitiga jobb i VISSA delar av ansiktet .. Kul..

Till och med giraff halsen stämmer in!:P

God middag hos pappa kl.16.00 iaf, verkar trevligt! =)

Hur ska man kunna lita på något överhuvudtaget när vården sviker?

Vård, ett ord som inte vårat samhälle har funderat ut vad det innebär.

För att få någon att överhuvudtaget lyssna i vår svenska vård, är som att be en groda utan ben att hoppa..

Man delar sina innersta känslor och vart i livet man står för sin läkare, lovar dig hjälp.. det går nån månad, man väntar och väntar.. man får en ny tid och för en kort stund ser lite ljus i tillvaron.. tror att man äntligen hittat en läkare som kommit på vad det är jag snackar om.. av allt i världen väljer han att predika om rökning... det är väl inte det som står i fokus? det är inte livsnödvändigt just i detta dagsläge att tala om för en 20åring kvinna som är läskunning at sluta röka när hon befinner sig i sin livs stösta kris?

Jag betalar inte PENGAR för att höra att rökning är skadligt, jag betalar pengar för att komma till en läkare som kan hjälpa mig ur de här tillståndet!!

Det måste vara närmare 3månader jag väntat på att få en tid hos "specialisten"..

Jag kan lugnt säga att med andan i halsen att jag skiter i det snart .. sån är jag .. nu eller på en gång! skicka en remiss jävel ditt satans helvete innan jag lägger en jävla choritso i fontanellen på dig!

Idag har jag varit ner på banken och hämtat ut sista slanten från kontot..

Förhoppningsvis kommer det väl nya om 2veckor eller så=)

Sen har min kära far och jag varit och in handlat käk så jag slipper svälta tills pengar rullar in! Mycket snällt !

Jag har varit på bokhandeln och köpt en ny kalender också! så man kan hålla reda på dagarna och vad som komma skall.. Jag hade köpt en för en månad sen men den har jag tappat bort.. mycket klantigt!

Dagen förövrigt har jag tillberingat hos Emma och Everlyn =) myspys tjejorna!

Ge alla ditt öra,men endast några få din röst. -William Shakespeare

KATTENS DAGBOK:

783:e dagen i fångenskap…

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.

Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.

Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.

Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.

Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.

Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’.

Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.

Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.

Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…

Tomheten är här..

Den är tyst, stillsam och outhärdlig men på nått sätt ganska givande, att vara med sig själv alltså.. ger en tid att tänka på sånt man annars inte har tid med, som endå gnager någonstans långt, långt inne. visst, det skiner i genom ibland men inte i samma grad som när man är ensam..

När man är ensam får den göra det utan frågor, utan krav och utan skuld..

4 Februari närmar sig och för varje dag blir jag mer och mer påmind av att dagen snart är här, dagen då Theo skulle födas..

Bara tanken av att februari existerar ger mig lite panik känslor..

Det är snart dax för gaddning vilket jag ser fram i mot så fruktansvärt mycket!

Theo, ultraljudsbilden på insidan av över armen.. så kan jag hålla honom nära mitt hjärta för all framtid..

idag åker jag till storstan, hjärtat !