Tomheten är här..

Den är tyst, stillsam och outhärdlig men på nått sätt ganska givande, att vara med sig själv alltså.. ger en tid att tänka på sånt man annars inte har tid med, som endå gnager någonstans långt, långt inne. visst, det skiner i genom ibland men inte i samma grad som när man är ensam..

När man är ensam får den göra det utan frågor, utan krav och utan skuld..

4 Februari närmar sig och för varje dag blir jag mer och mer påmind av att dagen snart är här, dagen då Theo skulle födas..

Bara tanken av att februari existerar ger mig lite panik känslor..

Det är snart dax för gaddning vilket jag ser fram i mot så fruktansvärt mycket!

Theo, ultraljudsbilden på insidan av över armen.. så kan jag hålla honom nära mitt hjärta för all framtid..